Mangrove

Det är tyst, kanske du stöter på en bil eller två där du promenerar fram längs vägen men i övrigt är det bländande stillsamt. Plötsligt hör du tåget och dess bromsar. De väser likt spöken där i den bäckmörka natten. Varför låter inte tågen så på dagen? Sådär vemodigt skrämmande? Det är natt och de flesta har unnat sina utmattade kroppar en behövlig vila inför nästkommande dag men jag, jag vandrar där längs gatan och drar djupa friska andetag. Mörkret har en förmåga att trösta, särskilt om man är utomhus. Det omsluter dig med ett behagligt djup, någon slags mystik. Om natten väcks din fantasi till liv och möjlig gör en resa tillbaka till ditt förflutna. Ett djupt andetag och du har påbörjat din färd. Slut dina ögon och du ser de saker du så länge trott var glömt. Titta upp mot stjärnorna, tänk på vilken stjärna du och dina vänner där på andra sidan jorden brukade prata om. Stjärnhimmelen kan vara en mötesplats för alla de individer som gått vilse och inte hittar hem, hem som i där deras hjärta hör hemma eller bara för de som saknar så oerhört mycket.

Efter en jobbig dag fylld med motgångar kan en kolsvart natt ge glädjen tillbaka.