PÅ måndag flyttar jag till Bangkok. Dags för studier på Stamford international University.
Men innan allvaret med plugg och dylikt börjar ska jag under en månads tid avnjuta mat, massage, nattklubbar mm. Ska bli så kul att träffa alla där borta igen. :) :)
ความสำเร็จไม่ได้อยู่ที่การไม่เคยล้มเหลว
หากอยู่ที่คุณสามารถลุกขึ้นได้ทุกครั้งที่ล้มลง
Anmälde mig lite spontant till denna skrivarskola precis. Kan ju vara kul med lite matnyttiga tips på hur man får ner orden på papper.
http://www.litteraturmagazinet.se/skriv?bliMedlem=true&v=6
"We accept the love we think we deserve.
When we know our worth, we will walk away even if it´s the hardest thing we have to do"
Natten är ett underligt fenomen. På något sätt blir allt så mycket enklare och man ser klarare.
Det är tyst, kanske du stöter på en bil eller två där du promenerar fram längs vägen men i övrigt är det bländande stillsamt. Plötsligt hör du tåget och dess bromsar. De väser likt spöken där i den bäckmörka natten. Varför låter inte tågen så på dagen? Sådär vemodigt skrämmande? Det är natt och de flesta har unnat sina utmattade kroppar en behövlig vila inför nästkommande dag men jag, jag vandrar där längs gatan och drar djupa friska andetag. Mörkret har en förmåga att trösta, särskilt om man är utomhus. Det omsluter dig med ett behagligt djup, någon slags mystik. Om natten väcks din fantasi till liv och möjlig gör en resa tillbaka till ditt förflutna. Ett djupt andetag och du har påbörjat din färd. Slut dina ögon och du ser de saker du så länge trott var glömt. Titta upp mot stjärnorna, tänk på vilken stjärna du och dina vänner där på andra sidan jorden brukade prata om. Stjärnhimmelen kan vara en mötesplats för alla de individer som gått vilse och inte hittar hem, hem som i där deras hjärta hör hemma eller bara för de som saknar så oerhört mycket.
Efter en jobbig dag fylld med motgångar kan en kolsvart natt ge glädjen tillbaka.
Jaha då var jag tillbaka från Thailand efter ytterligare 6 månaders studier i det thailändska språket. Med tanke på heltidsstudier och begränsad tillgång till internet bestämde jag mig för att lägga bloggen på hyllan under tiden som jag var i thailand. Lite tråkigt kan tyckas men å andra sidan hindrar det ju inte mig för att skriva ner mina memoarer såhär i efterhand. Så håll utkik, snart kommer det komma upp bilder och anekdoter från en väldigt annorlunda och speciell sässong på den lilla ön ute i andamanhavet - koh lanta
//Karro
Just nu lyssnar ja på the killers - human.
En väldigt speciell låt som symboliserar Min allra första långstay-tid i thailand. Den symboliserar plötslig och oväntad kärlek som kan uppstå mellan två individer från helt olika kulturer. Trots att vi tänker helt olika, blir uppfostrade helt olika, lever helt olika...så lyssnar vi och dras till samma musik. Jag från sverige går där i min ensamhet och nynnar på en låt med medryckande melodi. Den muslimska thaikillen som serverar på favoritbaren går vid samma tidpunkt och lyssnar på samma låt i sin telefon. - inte så olika ändå. I grund och botten är vi ju bara människor med samma behov och samma instinkter. Sedan att det kan komma svåra ting som enorma kulturella skillnader emellan är en sak som den ihärdiga klurar ut med tiden.
Söta bow och jag lyssnade ihärdig på denna låt tillsammans under vår första tid. Vid lata dagar, äventyrslystna resor eller enkla promenader tillsammans. Hade vi någon fnurra på tråden så log vi och nynnade lite på denna trudelutt. Sedan kom dagen då jag var tvungen att återvända hem för tre månaders vistelse i sverige ( 2009). Jag minns det så väl. Jag hade precis hoppat in i minibussen som skulle ta mig till flygplatsen. vad spelade då taxichauffören i stereon...jo vår låt! Måste erkänna att det kändes som i en film. Jag vinkade hejdå till honom medans taxichauffören sakta köde iväg och åsynen av bow blev allt suddigare och suddigare och allt som kvarstod var de ekande tonerna till vår gemensamma låt. Några tårar rann ner för kinderna och det kändes som om tre månader skulle vara i en evighet.
Nu har det gått ett år sedan dess och nu sitter jag i sverige igen. Men denna gång är det en annan låt som för mina tankar tillbaka till mitt andra hemland. men det är ju så det är. Man utvecklas och alla våras artister skriver ju nytt bra material som man kan fastna för :P But still....Den där första låten släpper man inte så lätt.
<3
"Love is like friendship on fire"
Min första dag på subway var rörig, snurrig, omtumlande men ändå jäkligt kewl (kul). Spännande när man kastas in i nåt sådär och bara efter ett par timma så förväntas det nästan att man snappat upp en hel ( och det ska man ju förstås också). Innan var en macka, bara just en macka i mina ögon men nu så är det nästan en hel vetenskap haha. Med bröd som tar tolv timmar från degklump till fluffiga härligheter, kyckling som skall vägas och packas i små gulliga enportionspaket, plasthandskar som skall försökas träs på över sommarfuktiga händer. (har någon försökt "öppna en plastpåse när dom har plasthandskar på? haha, testa och se hur lätt det är!) Roligast är ändå när ett par stockholmare kom in och vi frågar - vilken dressing? Stockholmare - va sa ru? Vi- vilken drrressing? stockholmare - (ropar på sin vän) kan du översätta till mig, jag förstår inte vad dom säger. Sånt som förhöjer dagen lite.
Efter tre timmar fick jag vandra hemåt med en egenhändigt gjord baguette. MKT välsmakande skall jag säga. blandade en ganska stark dressing (nä jag har inte lärt mig namnen på alla än) ihop med en senapsbaserad sak.En nyskapad hit kanske? Kommer jobba natten mellan fredag och lördag så det är pang på rödbetan. sköjsköj. Har länge längtat efter sysselsättning. Och det skönaste av allt är nog att slippa komma hem och vara öm i varenda muskel. Här är det mest huvudet som arbetar.
När jag kom hem hoppade jag direkt in i bilen och åkte till schtekarveckan i båstad med mamma och pappa. På vägen dit skulle vi hämta två biljetter till tennisen som en arbetskamrat till pappa skänkt oss. Hon hade lämnat det på nån elcentral som pappa hade nyckel till. vi kom dit men tjuven hade hunnit före och biljetterna var bortflugna. Efter det skulle vi starta bilen - batteriet är DÖTT. bara för mig och mamma att putta igång åbäket. Det gick kanonfint och iväg rullade vi. MOT ladan för att köpa grönsaker....vi kör fel väg. Men kom ändå fram så småningom.
Sedan gassade vi på en brygga i hamnen, kollade på fina båtar, gick och smålog åt alla som var så extremt övertygade om att dom var sjukt häftiga för att dom schtekte i båstad samt köpte crepes med nutella och banan i.
Projekt hemåt - inget batteri, IGEN. puttaputtaputta. denna gång hade vi förberett oss genom att parkera i en sluttning. Efter det gick allt bra och vi avslutade kvällen med att snuva infranord på lite gott maskinkaffe.
somsag en händelserik dag och fler lär det väl bli framöver. Nu blir det två avsnitt av sex and the city och sedan det sedvanliga how i met your mother innan bingen kallar.
ha det gött alla vänner!
Kära bloggen. Idag har jag något viktigt att berätta. Jag, " fast mellan två jobb-tjejen" lyckades kamma hem ett litet jobb men inte utan god familjesamverkan. Syster kristina och herr Daniel viskade lite i mitt öra. pssst, ring till subway. Tack är inte nog.
Imorgon skall jag sättas på prov. Förbereder mig genom att varva ner till lite how i met your mother (kan man aldrig få för mycket av)