Just nu lyssnar ja på the killers - human.
En väldigt speciell låt som symboliserar Min allra första långstay-tid i thailand. Den symboliserar plötslig och oväntad kärlek som kan uppstå mellan två individer från helt olika kulturer. Trots att vi tänker helt olika, blir uppfostrade helt olika, lever helt olika...så lyssnar vi och dras till samma musik. Jag från sverige går där i min ensamhet och nynnar på en låt med medryckande melodi. Den muslimska thaikillen som serverar på favoritbaren går vid samma tidpunkt och lyssnar på samma låt i sin telefon. - inte så olika ändå. I grund och botten är vi ju bara människor med samma behov och samma instinkter. Sedan att det kan komma svåra ting som enorma kulturella skillnader emellan är en sak som den ihärdiga klurar ut med tiden.

Söta bow och jag lyssnade ihärdig på denna låt tillsammans under vår första tid.  Vid lata dagar, äventyrslystna resor eller enkla promenader tillsammans. Hade vi någon fnurra på tråden så log vi och nynnade lite på denna trudelutt. Sedan kom dagen då jag var tvungen att återvända hem för tre månaders vistelse i sverige ( 2009). Jag minns det så väl. Jag hade precis hoppat in i minibussen som skulle ta mig till flygplatsen. vad spelade då taxichauffören i stereon...jo vår låt! Måste erkänna att det kändes som i en film. Jag vinkade hejdå till honom medans taxichauffören sakta köde iväg och åsynen av bow blev allt suddigare och suddigare och allt som kvarstod var de ekande tonerna till vår gemensamma låt. Några tårar rann ner för kinderna och det kändes som om tre månader skulle vara i en evighet.

Nu har det gått ett år sedan dess och nu sitter jag i sverige igen. Men denna gång är det en annan låt som för mina tankar tillbaka till mitt andra hemland. men det är ju så det är. Man utvecklas och alla våras artister skriver ju nytt bra material som man kan fastna för :P  But still....Den där första låten släpper man inte så lätt.

<3