Mangrove

Vinden har satt klorna partytältet som skall fungera som extra beskydd mot den svenska sommarens väta. Lite halvt på sniskan står det. Det gör inget, iglootältet håller tätt i vilket fall som helst, det har pappa sett till. Han envisades (trots en del invändningar från min sida) att skruva fast det i altanen. Han är bra min pappa, han gör sånt som dom flesta drar sig för. Tror egentligen ingen uppgift är för stor eller krävande för honom. För en vanlig svensson skulle det anses vara på tok förmycket jobb att leta fram skruv och skruvmejsel för att idiotsäkra ett litet tält och gemene man skulle nog aldrig ens tänka tanken att skruva bestående hål i sitt altangolv. Men pappa vet, han är erfaren gammal kampare. Det säkra före det osäkra, den bäste förtjänar det bästa! Men vad tjänar skruvar till när en flicka ligger ihopkrupen och lyssnar på varje litet ljud som vinden med sin enorma kraft framkallar. Konverserade med den en gång - ja, med vinden. Helt försäkrad om att det var en gestalt som ruskade om tältväggarna och knarrade lite i hustaket, men ingen svarade. Efter ett tag tycktes jag även höra steg i gruset på uppfarten. Frågade åter igen om det var någon där. Om man besitter en uns av logiskt tänkande borde tanken att en förövare inte svarar på tilltal slå en. Den tanken slog mig. Packade ihop telefon, medicin och snus (skulle även användas som vapen om detta var nödvändigt) och kröp ut ur min lilla hydda. Ingen där. Bäst att inte sova alls tänkte jag.
I natt är mitt tält lite skrämmande...