Mangrove

Skymningen faller, det osar mat från vedspisen & syrsorna delar med sig av sin enkla melodi. I en liten by på en liten ö blickar ett dussin människor förväntansfullt bort mot den kokande grytan. Det är ramadan och hungern har sedan tidig morgon gjort sig påmind. Snart är det dags för dagens mål.Det bjuds på kokt ris och en gryta gjord på ko-mage. Här tar man till vara på allt. Jag sätter mig tillsammans med mina vänner i en ring på det hårda trägolvet. En skål och fyra skedar, man gör så i thailand - delar skål helt enkelt. Tar en tugga av den grådaskiga maträtten. Även om det inte ser inbjudande ut så kan det ju ändå låta sig väl smaka. Tio tuggor senare och köttet känns fortfarande som en seg gummibit i min munhåla. Detta till trots slinker köttet ner i min strupe. Ingen smaksensation enligt min mening men vännerna verkar ha en annan åsikt. Det liksom gnisslar en aning från deras munhålor när dom tuggar och jag har svårt att se charmen i det hela.

Tio personer trängs i en bungalow av betong. Veckans höjdpunkt är kommen. Varje torsdag är det stor thaiboxningsmatch på tv och vi alla samlas för att slå vad, förlora pengar och ha en trevlig stund. Ett gäng busiga ungar kommer insmygandes. Barnen här är fortfarande inte vana vid förekomsten av faranger (västerlänningar) och det leder till en hel del fnitter och nyfikna blickar. Jag har förberett mig genom att köpa lite godis. Vinkar dom till mig och det bildas kvickt ett rakt och prydligt led. En och en går dom fram till mig och jag ger dom ett par godisar samt 5 baht var. Dom tackar artigt på ett sedvanligt vis, dvs genom att slå ihop händerna framför ansiktet, buga sig en aning och säga cop cun (tack så mycket). Barnen har plötsligt förvandlats från busiga ungar till väluppfostrade och respektingivande individer. Börjar ana att skolan spelar en stor roll i det hela. Stryk är vanligt förekommande och i en av deras skolböcker står det att läsa " livet är kort, studera mer och lek mindre". En bok för barn!!! Befinner mig inte bara på andra sidan jorden utan med den långa resan kommer även en helt ny kultur och ett helt annat tankesätt.

Det här med tankesätt vill jag gärna belysa lite extra. Min pojkvän är ganska bemötande vad gäller att annamma främmande kulturer, men i ett samtal angående barnuppfostran var han väldigt bestämd. Hans i stort sett enda krav var att vi inte skulle kyssas inför barnen, helst inga kramar heller. Enligt honom är det viktigt att inte visa någon form av kärlek inför mindreåringar då det kan leda till oönkade lustar och för tidig nyfikenhet på vad det motsatta könet har att erbjuda. En chockerande synpunkt som för mig är helt oacceptabel då jag anser att kärlek till varandra och att våga visa sin familj det leder till en trygg uppväxt och en stabil grund att stå på.
Tillbaka till den grå betongklump där vi alla samlats för att titta på thaiboxning. Vuxna och barn är samlade under samma tak, 90 % av alla vuxna röker ciggaretter och dricker gatom (en blandning gjord på speciella blad, hostmedicin och coca cola). Det som är så paradoxalt är det faktum att det är helt acceptabelt att utsätta barn för passiv rökning från spädbarnsålder men helt totalt oacceptabelt att utsätta dom för åsynen av dennes föräldrars kärlek till varandra.
Under ett tag fick det mig att må illa och att vilja lämna landet för att aldrig någonsin komma tillbaka. Men jag är fortfarande här. Varje dag stöter jag på nya hinder, utmaningar och krockar mellan västerländsk och asiatisk kultur. Har fått chansen till en inblick som är få förunnat. Så istället för att fly lever jag vidare i det land som förtrollat mig på så många sätt. Jag har en chans att påverka, utbilda och ifrågasätta. Även jag lär mig. Dag för dag rivs mina ideal upp och jag får chansen att omvärdera mitt sätt att se och tänka.

Sitter i en longtailbåt, vågorna på det grönfärgade vattnet sätter båten i gungning. De gigantiska kalkklipporna får mig att häpna. Det är en solig dag med enstaka marängswizzmoln som guppar runt i skyn. Båten är full med färsk fisk som vi fått på kroken. Drar ett djupt andetag och gör mig påmind om hur vackert thailand är, iaf på ytan....